Lycka är att gå på promenad med hundarna i folktom skog, helt tyst. Man går i egna tankar, den yngre hunden springer som en galning en bit framför en. Den äldre och klokare går i koppel brevid matte. Lycka är när man inser att den så vanliga tomma skogen inte var så tom, utan där längre fram på stigen kommer några människor med en lös hund, och den unga svarta lilla vegas hunden som var en bra bit före mig vänder på en femöring och kommer och sätter sig brevid mig. Utan att jag har ropat, han bara gjorde det innan jag ens såg vad det var för ståhej... Så skönt med en hund, som trots massa spring i benen inte passar på att leka trots att matte gick i sina egna tankar... Då blev jag glad på den svarta faran!

I morgon ska jag och Maja träna i ridhus. Det känns välbehövligt och jag är laddad och tränings pepp. Sen blir helgen en enda stor hundaktivitet.. som det brukar