I onsdags körde Vegas sitt första sökpass på kanske ett år. Han tyckte det var kul kan man säga och sprang hellre än rätt.... I fredags åkte vi till Enköping för att träna med Maja och doggsen. På fredagskvällen innan fredagsmyset så körde vi ett pass sök till. Vi körde i en oavvallad ruta, där fokus låg på raka skick och att testa tomskick med framslag. En rätt laddad hund gjorde väl att det blev sådär. Men ja lite bra grejer fick vi till. Han markerad bra utan belöning och sprang lika glatt ut på nästa skick ändå och lite sådär. Till på lördagen hade vi en ny plan. Korridorer med fokus på raka sick och framslag. Det var bara Maja och jag men det gick utmärkt att figga för varandra. Vi fick till ett riktigt bra pass där vi åt lunch ute i solen för att sedan köra hundarn ai korridorerna igen. Sen åkte vi hem för att vila lite och prata om nästa pass.

Vi startade eftermiddagspasset med skotträning på klubben. Platsliggning för Link, MH-skott för Jamma som gick perfekt och sedan budföring med skott för Vegas. Sedan bar det av till skogen igen för ny ruta och nya korridorer och nya figgar.. Bra lördag!!!

Idag söndag har vi kört först korridorer och sedan gjorde vi om dem till en hel ruta. Korridorerna går bra,, jag har koll och tycker att Vegas sköter sig på det stora hela bra. Han kan ibland välja att slå bakåt fast att det ej är vallat där.. men man kan "fela" honom och skicka igen och då blir det framslag. Sen skulle vi köra honom på stor ruta och då blir det lite mer kaos. Han springer så fort att helt plötsligt har han rört sig typ femtio meter frammåt i rutan och korsar nästan stigen i sin iver att söka reda på sina figgar.. och jag har knappt hunnit börja gå... Ibland är springsjukan inte den bästa sjukdomen... det kan lätt bli fort och ännu fortare, helst överallt NU!!! Men han hittar ju oxå figgar... han markerar helt ok för att ha haft uppehåll ett år.. Nu är det "bara" det där med systemet som ska till oxå. Helt klart kul och utmanande.

Vi avslutade dagen med att äta mat tillsammans och prata igenom hundarna, vad ska man tänka på osv. Vi fastnade i en diskussion om vindar, framslag, hitta figgar oavsett vind, hur kan en hund missa en pinne i spåret, och hur kan en hund missa en figge i söket. Delade meningar men vi kunde gemensamt komma fram till att "de borde ej" missa en figge.  Fick nöja oss med det, eftersom att ingen ännu kan "tala" med hundarna och få svar. Det vi också kunde enas om var att träning ger framsteg OCH det har vi sett i helgen. Dessutom har vi också lärt oss att sök ej behöver ta sjuklång tid om man är effektiv. Vi har kört 5 pass sök i helgen och vi har varit mellan 2 till 4 personer. Allt går med lite planering och effektivt spenderande av dagsljus.. Sen skadar det inte om man har en Maja med sig i sin sökgrupp. Hon kan det där med vind och grejer. Och hon är sjukligt bra på att styra upp och effektivisera! Heja dig Maja!!! Helt klart en bra helg! Med massor av god hundträning!!!

I lördags var det dax för att Jamma att ta sig ut på tävlingsbanorna. Vi har sista tiden sysslat lite grann med kedjor och kommendering, men inte speciellt mycket. Det som har varit är att jag tyckt att Jamma haft fin attityd på sistonde både till träning och till belöningarna som jag erbjudit. Jag hade tänkt att starta henne i appellspår först men kände att tiden inte räckte till det så en lydnadsetta kändes perfekt. Hon har haft lite problem med att skilja på ligg och stå och allt har varit ligg men sista passen tycker jag att det lossnade och hon erbjöd rätt beteende på rätt signal allt oftare. vi skulle i varjefall tävla i skutskär igår och vi har ju oxå ett landställe där så dagen till ära hade vi publik i form av bror och mamma. Samling klockan nio och det kändes helt ok. Jamma var glad och pigg på morgonen och vi kände oss laddade. Väl på plats fick vi info om att det var en domare som skulle dömma och att de skulle börja med eliten...redan där började jag ana oråd.. Lite konstig info följde sedan att de skulle göra platsliggning för eliten och trean men sedan köra på med momenten. Vi tittade en stund men sedan sa jag att vi kunde åka en sväng och slänga sopor osv. Vi sticker iväg och som av en slump åker vi förbi klubben påväg till affären och jag får se att de har fortsatt med platsliggning för klass två och att det lär betyda att klass 1 oxå ska köra plats nu.. Ut med Jamma ur bilen och värma upp henne lite. Det blev en lugn platsliggning och Jamma la till och med ner hakan i marken. Sen fick jag ge dubbelkommando på uppsittet (ett vanligt problem) Direkt till tandvisning där Jamma satt fint efter bara en liten hälsningsattack Hon fick kommentaren åhh ssååå söööt hon är av domaren. hahha ingen kan motstå smöröron charmjamma! Nu var väl klockan kanske tio och nu var det bara att vääääänta. Herregud vad vi väntade... Jag tror att alla blev jäkligt less tillslut, brorsan höll på att dööö av tristess och mamma hade panik för allt annat vi skulle hinna med.. men ja allt som allt så väntade vi i 4 och en halv timme. Inte konstigt att vi inte var på topp... Sjukt dåligt upplägg tycker jag!! Hade varit så mycket bättre att kalla klasserna till olika starttider. Och jag som är så otroligt bra på att hantera väntan nu verkligen, blev superstressad och visste inte hur jag skulle värma Jamma. När jag väl tog henne ur bilen var hon trött och seg och inte med mig som hon brukar. Vi försökte värma upp och peppa igång oss men nej. Hon kändes frånvarande och gled  tillbaka i att alla kommandon betydde ligg typ så innan start försökte jag peppa mitt stå kommando med bra belöning men det hjälpte ej. Hon gick ett ok fritt följ, släppte lite i helt om och språng. en åtta i betyg fick vi. Sedan fick jag ge dk på typ resten av momenten på uppsittet efter läggandet, på inkallningen, hon la sig på ställandet, hon blev sjukt nyfiken på hinken som TL tog apporten ur, där fick jag nästan inte med mig henne till hoppet. (något att träna på) Väl vid hoppet fick jag ge dk för att få henne att starta. så nja det var väl ingen bra tävling direkt. Jag tyckte inte att hon svarade så bra på mina förberedande signaler som hon brukar eller mina tävlingsmässiga belöningar. Hon gjorde ett okej jobb. men trots alla dubbelkommandon som jag fick ge så hade hon fart och precision. Så det finns där. Nu har vi bara lite attitydsträning att jobba med både på hund och förare. Det var i varefall spännande att tävla med henne och jag vet nu lite mer hur jag ska jobba med henne. Hon är en annan typ än Vegas men hon har jättemånga fina sidor som jag måste bli bättre på att plocka fram. Jag måste hitta en uppvärming som funkar till henne och jag måste hitta ett sätt att nå henne även när hon är lite trött och off. Vi måste hitta bubblan. Resten av helgen har vi spenderat i skogen på långa promenader och på landet tomten med bus och träning för hundarna. samt med god mat och en hel korg full av kantareller så även mamma blev nöjd. Känns inte som någon större risk/chans att de följer med på någon mer tävling i varjefall. Sjukt mycket väääääntan. Men nu ska vi ladda om och lägga om träningen lite.

I fredags åkte vi till Borlänge för att vara med på deras elitspår som var på lördagen. Samling tidigt så vi bodde på vandrarhem under natten. Det var rätt mysigt. Väl på plats så drog vi start nr nio och var med i grupp nr 2. Platsliggning utan problem fick börja dagen. Sedan började det som är det svåraste med brukstävlingar tycker jag... Att vänta! Vi fick vänta en och en halv timme innan vi åkte ut till spåren. Men väl på plats i skogen flöt allt på bra och domaren kom enabbt till oss. Selade på och gick till rutan. Vegas gick ut rakt och fint till bakkanten på rutan och hittade spåret där. Det bar bestämt av åt vänster vilket visade sig ännu en gång vara rätt håll. ( vi har haft vänster upptag på alla årets tävlingar, undra om nästa år blir ett höger år=) Sen började jakten på pinnarna, Vegas spårade sjukt bra och noggrant i ett lagom tempo. Det gick som på räls och han plockade pinne efter pinne.. Efter en mycket kort stund hade vi fyra pinnar redan, sen dröjde det lite till innan den femte kom. Hoppet om alla små pinnar infann sig igen.. Och ja visst blev det så. När Vegas vände sig om med den sjunde pinnen i munnen så dog jag en smula av lycka. Vi har aldrig haft full på ett spår.. Jo appellen men inte sedan dess. Knappt ens på träning. Sen efter bara kanske 20 meter efter sista pinnen fann vi också slutet så hitill var allt frid och fröjd. Vegas fick såå mycket belöning och beröm för att han är den bästa jäkla hunden i världen. Vi var ett bra team. Och jag gjorde även här ett inlägg på fb om att jag inte bryr mig om hur resten går för fullt på spåret var vår målsättning för dagen. Detta visade sig tyvärr inte stämma... Tillbaka för klubben där det blev lite väntan inför uppletandet. Värmde upp Vegas på ett bra sätt. Han kändes lugn och redo för sin uppgift. Rutan var stor öppen och fin. Började att skicka i det högra hörnet. Inget napp utan vegas rörde sig nedåt i rutan. Tog in honom och skickade ut honom igen. Napp i det vänstra hörnet. Bra! Snabbt ut igen och fick även nu träff efter lite letande, ganska långt in mot kanten av rutan. Skickar ut igen och det ser ut som att han fastnar på en gammal lega men snart börjar svansen gå och han hittar ett nytt föremål. Nu förstår jag att vi har missat ett föremål på högerkanten. Så förflyttar oss dit och börjar skicka Vegas han springer ut på djupet och sedan springer han och letar där ute. Tyvärr så går tiden ut men jag tycker att han jobbar fint hela tiden och slog ej över i springsjuka. och jag skötte mig bra och hade koll på vart han plockade föremålen. Skulle väl ha skickat på högerkanten lite snabbare. Men nöjd med hur han jobbade.  Nu kom dagens lääängsta väntan. Det visade sig att jag hanterade den dåligt trots en bra plan innan ( tyvärr dog min telefon så jag kunde ej lyssna på musik som var min plan) Såg många fina hundar på lydnaden innan det var dax för oss. Värmde upp honom för kort. Hade dåliga/ negativa tankar med mig in på plan. Och för en sådan hund som Vegas är kan man inte dölja något han läste av läget direkt och reagerade med lugnande beteenden så som vända bort blicken, slicka sig om munnen, ta ut lite avstånd till mig. Allt för att få koll på läget. Jag såg de här signalerna tydligt efter fria följet och ännu tydligare efter inkallningen. Men jag körde på ändå. Med facit i handen skulle jag tagit några djupa andetag, tagit mig tid att försöka lämna negativa tankar bakom oss och gå in i bubblan med Vegas. Trots detta kämpade Vegas på och försökte sitt bästa. men han var på tå och väldigt känslig för mina signaler. jag gjorde noll för att hjälpa min hund och känslan var minst sagt sämst när vi lämnade planen. Vegas missförstog mig helt på hoppet och trodde det var dax för belöning, han hoppade därför ut men väldigt snett mot utgången och då klarade han ej att hoppa tillbaka utan gick runt. sen halkade han på stegen och trillade ner några steg. Jag får bara hoppas att Vegas är av den förlåtande typen och inte låter detta påverka honom längre fram. Så vi gick ut stenhårt men klarade oss inte ända fram. Vegas var än en gång duktig och jag var en än gång lite mindre duktig, typ sämst. Vi blev trea på 547 poäng (certpoäng) men med en tråkig känsla och dagen fina spårarbete kändes avlägset. Till nästa säsong behöver jag jobba på att hantera väntan, att kunna ladda om, att hjälpa min hund alltid oavsett vad som sker. Att inte svepas med eller påverkas av andra. Vegas ska nu få vila från hårdare träning ett tag och vi ska göra lite andra saker medan jag funderar ut en bra plan. Vissa moment behöver mest underhållas medan vissa behöver mer grundträning. Perfekt för senhöst och vinter. Det jag tar med mig från dagens tävling är hans otroligt fina spårarbete och påsläpp. Hans fina attityd i uppletande rutan och att han jobbade så fint. Att han fick en tia på tungen, med galopp både ut och in. Att han fick betyg nio på skallet trots hans väldigt sammanbitna matte. Det jag inte vill se igen är min taskiga attityd och negativa tankar. Hur kan jag kräva/vilja ha fin attityd från min hund när jag inte ger det tillbaka? Nä skärpning! Vägen hem kändes lång men med en laddare till telefonen, bra musik och fina vänner som väntade så gick det hyffsat fort ändå. Kvällen blev lyckad och vi kan ju om inte annat dra lite lärdom av detta=) Så inget ont som inte har något gott med sig... TYP! spårsäsongen är kort och den är för vår del över nu. Nu får vi ladda om och komma igen nästa vår!

Helgen som gått har spenderats i Laxå där valltävlingen Guldtackan för aussies gått av stapeln. Jag kom dit på fredagskvällen lagom till tacomiddag för funkisarna. Vegas och jag hade stannat till i Enköping för att sista minuten träna lite på våra får. På lördagsmorgonen var jag nervös. Vi fick veterinär besikta hundarna av en supergullig veterinär som verkligen tog sig tid att titta igenom hundarna så noggrant. Väl på startlinjen så kände jag mig lite lugnare. Skickade Vegas till höger och han gick ut jättefint. Skönt! Det är något vi tränat mycket på. Resten av banan flöt på fint och Vegas jobbade jättebra. Lite högt tempo ibland men jag tjatade ligg men han la sig inte på alla mina kommandon men han saktade i varjefall ned. På några ställen la jag honom lite för länge, och där drog domaren poäng hon tyckte inte att jag använde min kraftfulla hund på rätt sätt=) Och när vi skulle fålla in dem så tänkte faltiskt två får smita förbi och dra hem till ladan för att jag lagt Vegas för långt bort. Men Vegas gjorde ett bra jobb och tog tillbaka dem. Det hela slutade som nog de flesta vet vid det här laget med en andra plats.

Ett poäng från vinnaren och lika poäng med trean. Men Vegas hade lite bättre hämt poäng. jag är supernöjd för detta trodde jag inte, det var verkligen många superfina hundar med. Jättekul att se så många bra vallande aussies. Vid prisutdelningen skulle även domaren få dela ut ett hederspris till någon hund som hon gillade lite extra. Hon började prata och sa att hon valde mellan två hundar och att hon ville ge pris till båda men var tvungen att välja en tillslut. Den ena av hundarna var Rosso och sen blev jag verkligen jätteförvånad när hon säger att den andra var Vegas och att hon ville ge priset till Vegas. Hon tyckte att han hade öppna fina flanker, fint fotarbete och var kraftfull i sitt arbete. Sen sa hon en supergullig sak att hon tyckte att han "pratade" med fåren.  Och då tänkte jag genast på Babe den modiga lilla grisen som pratar med fåren och säger snälla ni kan ni inte flytta er för mig. Jag lovar att behandla er väl. (typ) Och det kände jag att ja det passar in på Vegas han är fan den snällaste och bästa jäkla hund som finns. Han gör ALLT som jag ber om. och inte nog att han gör det, han gör det så jävla bra oxå. Det spelar ingen roll vad det är han ska göra, han gör alltid alltid alltid sitt bästa och om han inte gör det för sin egen skull så gör han det med glädje för min skull. Han kanske inte kommer från vallande linjer, men han har ett öppet sinne, är alltid snäll med djuren, älskar att samarbeta och att vara till lags, älskar att lära sig nya saker och gillar utmaningar. Han ger aldrig upp i något jobb. Och när jag köpte honom hade jag inga planer på vallning över huvudtaget. Jag kan verkligen inget om vallning, utan det som vi kan har vi lärt oss av andra. Jag är verkligen inte bra på att läsa djuren eller liknande. Så våran coach Maja (m. Link) får ibland slita sitt hår, men snäll som hon är så ger hon inte upp om oss. Tack för det!! Vi fick verkligen superfina priser, ett fårskinn, en vallningspipa med ett lyxigt halsband att hänga pipan i. En vallstav. Ett presentkort på en målning på ett personligt kort. Och ett halsband där det står Vallhund på.

PÅ kvällen fick vi gå kurs för domaren Lena Karlsson. Jag gillade verkligen hennes sätt att tänka och vi fick med oss massor av nyttiga tips hem. Nu vill vi träna mera. Sen hem till Erika med sambo på kvällen där det lagades vildsvin till middag det var verkligen sjukt gott. Tack alla för en toppenhelg!!

Bästaste Jansson har blivit ett år. Herregud så tiden går. Nyss var hon ju pytteliten och gnagde sönder allt som kom i hennes väg. Med en förkärlek för sladdar och lister. Nu är hon ju en liten unghund som ska till att starta sin karriär inom hundsportens värld. Vi får hoppas att hon snart får komma ut på arenorna och visa upp sig. En spännande höst väntar med MH, röntgen och eventuella tärvlingsstarter. Det blir superkul!

Vi har varit på sockerträff oxå. Det var kul även om det var en mindre skala som dök upp i år. Vi körde lite lydnad och tävlingar på fredagen som var superkul. Det var OS inspirerat. Snabbast på 100m som bästa vägzy vann. Snabbast på 110 m häck som bästa Vägzy vann. Och sen var det ett uppletande, hämta så många saker som möjligt på 3 min. Småttingarna fick lite hjälp genom att föraren fick följa med ut i rutan. Jamma var en hejjdare på detta och hon hämtade hela 8 saker. Så hon vann. Så det slutade med att Vägzy och Jansson kammade hem rubbet. Rätt grymt måste jag säga. Jag tror det hänger på färgen.. Svart trefärgad is tha shit!! På lördagen körde vi sök och spår och avslutade med bad och vallning. Jättetrevlig helg och alltid kul att träffa syskon med mattar

I övrig är det tillbaka till vardagen efter en lång och skön semester. Känns ju lite sådär men samtidigt gäller det ju att njuta av vardagen oxå och det gör vi med goda träningspass på klubben och i skogen. På sista tiden har vi vallat en hel del och det har gått lite frammåt tror jag bestämt men samtidigt mycket kvar att lära. Annars tränar vi på med brukslydnaden. Vegas är anmäld till två elit spår nu i september så nu återstår frågan om vi ska komma med eller ej... alltid lika spännande. Jag har bråkat lite med framåtsändandet, men kommit fram till att sluta med det och acceptera det gamla sättet. Vilket jag ändå tror blir bra. Nu ska vi bara nöta in det. Annars har jag tittat på apporteringarna som det ibland kan komma ett hmmm morr/gnäll på vid gripandet. Vill ändå inte peta för mycket då han har bra fart in och ut.. Hoppet ska också få sig en omgång, som ska betyda hopp och spring på andra sidan tills jag säger annat. Kan bli bra... I övrig känns han fin. Nött på med ingångar i sommar och de känns betydligt djupare och rakare. Skallet var ruskans bra sist jag körde med kommendering. krypet kan bli lite bättre. Men attityden är kanon. Lite uppletande och lite spårträning på det här så känns det kanon.

Jamma har oxå börjat nosa på det här med komendering och kedjor. Det känns kul! Finns mycket att lära en liten tjej...

River har börjat gå med benmanchetter så jag hoppas musklerna ska komma tillbaka snart på frambenet.

I onsdags packade vi bilen full för att åka till Karlstad och delta på Värmlandsrallyt. Vi hade bestämt att vi skulle bo i tält på brukshundsklubben där. Väl framme var vi heeelt ensamma. Planerna var rätt blöta så vi letade upp den torraste platsen för att slå upp tältet på. Där bodde vi sedan i tre nätter det gick superbra lite kallt på natten bara, men Ikea låg bara ett stenkast bort så fyra fleecefiltar inhandlades raskt. Vi kan säga att solen skiner inte alltid i Karlstad.

Vegas och jag fick inte med oss något resultat men vilken känsla. Helt plötsligt körde vi som ett team, jag hade en plan och känslan var på topp. Heeeey agility är ju suuuperkul om det ska fortsätta såhär.. De fel som har blivit har varit mitt fel att jag varit sen eller otydlig i byten. Vegas har inte varit galen och kunnat själv i något lopp, det gick att bryta honom även när han var på väg in i en tunnel:) Jag har gått i mål och varit sååå nöjd! Vissa bitar på banorna fick vi till såå bra! Vi har vågat köra på nu ska vi fortsätta så. Alla banor har varit roliga och utmanande. Synd bara att planerna inte höll, de var vattenfyllda och geggiga speciellt sista dagen. Annat som är rolig är att det börjar verkligen synas mycket duktiga aussies ute på tävlingsbanorna. Superkul och hoppas att det är en uppgående trend. Heja heja. Extra roligt är att Vegas lillebror vasco tog sin första pinne i hoppklassen. Supergrattis Pia!

Nu väntar lite agilityträning inför nästa tävling som är i helgen. Jag längtar och har till och med en träningsplan inför veckan. Det mina vänner har aldrig tidigare hänt inom agility. Synd bara att vi har "slösat" bort hela våren.. men nu får vi sätta fart. Agility is the shit (just nu)

Att träna lite extra på inför helgen 

*slalomingångar

*starter att hålla min plan och våga köra

*framförbyten, fler framförbyten, jag HINNER!!!

*bakombyten in i rätt tunnel ingång

Vi har semester för fullt. Första veckan spenderade vi på landet. Mycket regn men oxå lite sol hade vi. Vi fick till lite välbehövlig agilityträning på skutskärs bhk. Izabelle hjälpte till att bygga SM laghoppbanan, typ. Den var skojig och som den äkta agilitynörden jag är körde jag den både framlänges och baklänges. Vi klarade dock ingen av gångerna på första försöket men jag fick coacha mig själv när inte Maja fanns tillhands och kom på lösningar till alla våra svårigheter. Så vi klarade i varjefall banan. Lite lydnad har vi oxå pysslat med men mest har vi röjt i skogen. River plockar blåbär så man får ropa och ropa innan han behagar komma. Vegas har lekt bevakning och ibland fick han faktiskt bingo för sina mödor, gjorde fina ljudmarkeringar och jag berömde och efter en stund möter vi en man som kommer från stigen som gick innan för vår stig.. Hahhaha bästa vegas. Den där Jamma lammet har börjat löpa hon har även taggat på sig i lydnadsträningen och hon känns riktigt riktigt kul och fin. Nu ska vi bara lite innan hon är startklar. På kvällarna och dagarna har vi spelat kort och andra spel. Det gillar jag. Men mest när jag vinner såklart... Vegas blev skadat och vi fick ironiskt nog styka oss från vårt enda ordinarie elitspår. men men vad gör det om 100 år? Nu är han i varjefall frisk och mer taggad på leksak än någonsin. Så nu kan vi börja träna på riktigt igen, vi har ju en hel lista att träna på.. Nu är vi hemma och ska packa om för att åka till Karlstad för värmlandsrallyt i några dagar. Pia och Maja ska med och några sockervindar tar vi väl med oss oxå. Vi ska tävla agility på dagarna och på kvällarna ska vi träna lydnad och spela kort och andra spel. Eller hur tjejer....?

Idag blir fina lilla tjejen tio månader. Och därmed har hon också åldern inne för en debut i tävlingslydnad. Nu kommer inte detta att hända just nu men ändå. Tiden har gått snabbt nyss var hon pytteliten och kissade på sig för jämnan. Nu är hon en riktig hund som sköter sig toppen (oftast:) Det märks att hon är yngst i familjen. Hon är lite bortskämd och curlad. Men hon är en supertrevlig och härlig liten hund. Hon är busig och glad och tycker att alla i världen är där för hennes skull. Hon hoppar på en och hon river en hårt med klorna när hon hälsar, hon ligger gärna i knät och myser, är på väg att bli en fin spårhund, gillar att bjuda på beteende, snor allt hon kommer åt som går att äta eller som går att tugga sönder, hon är galen i vallhagen och tycker att nära med fart är bra och funkar inte det tar hon gärna till lite mer fart och drevskall, hon är nyfiken och bara måååste fram till allt spännande, hon är en riktig liten vantsamlare och sakletare.Hon gillar de andra hundarna och hänger mer än gärna i deras koppel eller deras pälsar. Hon kan springa fort fort och gillar att bli jagad. Inomhus följer hon mig som en skugga, vart jag än går så är Jamma där precis brevid och tittar på mig med sin luriga blick som för att fråga vad gööör vi? Inget svarar jag oftast och då lägger hon sig. Tills det är dax att gå till nästa rum. Och på natten kryper hon upp och lägger sig på kudden och somnar med en speciell suck som låter så gullig att jag bara måste pussa på henne. Hon är fin lilla svart! Och jag gillar henne bara mer och mer för var dag. Nu jäklar kör vi Jamma! Hela sommaren ligger framför oss med massor av spännande träning och utmaningar. Och i höst väntar andra utmaningar som vi är redo för då!!