Efter beskedet om Loks höfter så stannade den mesta av träningen av. Vi var tvungna att slicka våra sår och vi är nog inte helt med på banan än. Nu för tiden kontrollerar jag alla rörelser han gör, speciellt från vila till aktivitet. Lok verkar dock vara ganska oförstående och är precis som vanligt, lika busig och lika vild. Han påminner mig om att leva i nuet!

Vi strök snabbt ett streck över en sökkarriär för den lilla och fokus nu är på spåret. Min plan med Lok har alltid varit spår och då att ta oss så långt vi bara kan!! Helst till stjärnorna men gärna ännu längre:) det målet får ändå stå kvar för nu.
Vi har varit hos vår fystjej för en koll och hon tyckte att han kändes bra musklad. Lite sämre på vänster sidan och lite spänd/kort i höftböjarna och bäcken. Vi fick order om massage varannan dag och annan rehabträning. Hundarna fick även börja simma två pass i veckan med start i måndags. Det var livat värre tyckte Lok. Han skrek av glädje och drack/bet i vattnet och simmade sitt snabbaste runt runt i poolen. Det känns ju som en funkande grej att syssla med i varjefall:) vi jobbar även mycket på pilatesboll och med kavalletti. Allt för att träna de små musklerna och stärka höfter/rygg. Vi får sedan se vart allt detta leder oss.

Vi pendlar dock dagligen mellan hopp och förtvivlan. Ibland känns det som att han ska bli den starkaste och mest rehabade hunden i historien och ibland bara gråter vi!! Vi hoppas och önskar dock att han ska leva massor av aktiva år ändå.

Hans päls har fått ta emot många tårar på sista tiden. Kanske därför den är så trasslig?!