Skrev ett superlångt inlägg förra veckan om RM som försvann. Nu blir det en något förkortad version.

På lördgen var det dax för vägzy att göra entre i tävlingen. Lottning kl 7 och sedan vänta till kl tidigast 10.30 Tur att bästa Liza också skulle tävla då hon fick till uppgift att hålla mitt humör uppe=) Jag hatar att vänta och blir väldigt negativ/trött eller flamsig och okoncentrerad.

Vi drog start 8. Uppletande först på dagen vilket inte kändes opptimalt, men bara gilla läget. Värmde upp med promenad och några små uppletande övningar. sedan satt vi och lyssnade på musik och höll oss svala i skuggan. Rolig lite kuperad ruta, där Vegas jobbade fint hela tiden. In med fyra grejer och fick 10-9,5 (ngt tugg) Skön start

Lydnad sedan där Vegas nog gick sitt snyggaste fira följ tyckte jag men det tyckte inte domarna. Vi gjorde vårt sämsta lydnadsprogram poängmässigt sätt. Men jag tyckte Vegas var glad och jag var glad så jag är ändå nöjd.

(Foto:Monica Johansson)

High five

*fotgåendet, peppig attityd, inga sneda höger halter

*framåtsändandet (förutom inkallningen till mig)

*skallet, skällde bra och gick inte på TL

*hoppet

*raka ingångar genomgående i hela programmet

High low

* inkallningen farten

*metallapporten, farten in till mig. Som vi har övat på detta.. såg nästan ut som han tänkte galopp och sedan ändrade sig att nej men just på tävling KAN man ju trava... åhh du dumma smart- lata hund.

*tungen-fart in.. här brukar han alltid galoppera

*krypet- bättre attityd men lite knas. jag måste göra något kansigt då vi får samma fel på alla tävlingar men aldrig på träning-filma

(foto Lisa Sundström)

Jag gillade väldigt mycket vår fina hejaklack som vi hade med oss. Härligt mer sådant i brukset. När så denna dag var slut låg vi på en andra plats. Jag var absolut inte nöjd med poängen så jag var ju tvungen att älta, älta och älta. Tur att mina vänner är så snälla att de låter mig hållas. Men under helgen ställde även doktor Sofie en diagnos. Negativ touretts. Det stämmer ju väldigt bra på mig. Jag är aldrig nöjd och då måste jag bara prata och berätta om det. Så jag är ledsen om jag var negativ eller verkade dryg under mästerskapet. Det är jag egentligen inte, jag bara blir sådan i tävlingsammanhang.

Söndag

tidig lottning igen och jag blev lottad till sena gruppen. Kändes helt ok.Då vi hann äta frukost och gå ut och gå i lugn och ro.

Väl på plats sedan drog jag näst sista spåret. åkte ut till markerna och det såg fint ut. Promenderade med vegas och plockade fram alla saker. Jag var rätt så cool och åt ur min nödproviat påse som jag fått av bästa Maja. Vegas är en cool kille och är alltid taggad och sugen när det vankas jobb och han tittade längtansfullt ut i skogen. Men när jag sitter så ligger han oxå och vilar. Bra av och på knapp på den där.

Spåret blev sedan lite knasigt i påsläppet. Jag slear på och släååer på och Vegas går ut tre meter till vänster om mig. Där tar han upp ett spår som han sedan följer genom hela rutan och ut rakt igenom rutan. jag tyckte ju att det var lite konstigt men följer snabbt med min kompis. det är han som är chefen i spåret. Tävlingsledaren ropar tillbaka till rutan och jag säger stanna till vegas och kom. Hna stretar emot och innan jag hinner vända honom så ropar TL igen. nej rätt fortsätt. så vi kör på. Han spårar jättebra och på det uppväxtra kalhygget är det rejält varmt men Vegas jobbar bra. 6 plus slut och vi är nöjda. Spårmottagaren som oxå var spårläggaren förklarar att hon inte hade sett rutan när hon gick ut spåret och gick därför rakt igenom rutan istället för ut till höger. Så kan det bli när det inte är samma människa som snitslat spåret som sedan ska lägga det på tävlingen. Jag är bara glad att hon kom precis då så att jag inte behövde skicka vegas på ett annat spår som inte hade funnits. När det komme rtill själva spårarbetets så är det så kul att hänga efter där bak i linan och bara njuta. Han är så duktig och jag är alltid helt trygg att vi ska komma fram ordentligt.

Sedan blev det lite väntan på prisutdelningen men tillslut stog det klart att vi vunnit. Duktig kille tog sitt femte cert och blev då oxå Rasmästare. Kul men inga poäng att skryta med. Nästa gång kanske...Men det viktigaste är ju faktiskt inte att deltaga utan det är ju att vinna;) eller?!!

Tack till alla er som ordnat denna jättestora tävling. Fina spårmarker och fin lydnadsplan. Vilket jobb ni gjort. Extra kul var ju att se alla fina och duktiga aussies med sina mattar och hussar. Det här bevisar ju att aussien är en ras att räkna med. Nu kör vi och visar att aussien trots dess lite söööta utseende är en duktig arbetshund. Heja alla er!!!

Prispallen                                        

        Fina halvsyskon som blev etta och tvåa.