I fredags åkte vi till Borlänge för att vara med på deras elitspår som var på lördagen. Samling tidigt så vi bodde på vandrarhem under natten. Det var rätt mysigt. Väl på plats så drog vi start nr nio och var med i grupp nr 2. Platsliggning utan problem fick börja dagen. Sedan började det som är det svåraste med brukstävlingar tycker jag... Att vänta! Vi fick vänta en och en halv timme innan vi åkte ut till spåren. Men väl på plats i skogen flöt allt på bra och domaren kom enabbt till oss. Selade på och gick till rutan. Vegas gick ut rakt och fint till bakkanten på rutan och hittade spåret där. Det bar bestämt av åt vänster vilket visade sig ännu en gång vara rätt håll. ( vi har haft vänster upptag på alla årets tävlingar, undra om nästa år blir ett höger år=) Sen började jakten på pinnarna, Vegas spårade sjukt bra och noggrant i ett lagom tempo. Det gick som på räls och han plockade pinne efter pinne.. Efter en mycket kort stund hade vi fyra pinnar redan, sen dröjde det lite till innan den femte kom. Hoppet om alla små pinnar infann sig igen.. Och ja visst blev det så. När Vegas vände sig om med den sjunde pinnen i munnen så dog jag en smula av lycka. Vi har aldrig haft full på ett spår.. Jo appellen men inte sedan dess. Knappt ens på träning. Sen efter bara kanske 20 meter efter sista pinnen fann vi också slutet så hitill var allt frid och fröjd. Vegas fick såå mycket belöning och beröm för att han är den bästa jäkla hunden i världen. Vi var ett bra team. Och jag gjorde även här ett inlägg på fb om att jag inte bryr mig om hur resten går för fullt på spåret var vår målsättning för dagen. Detta visade sig tyvärr inte stämma... Tillbaka för klubben där det blev lite väntan inför uppletandet. Värmde upp Vegas på ett bra sätt. Han kändes lugn och redo för sin uppgift. Rutan var stor öppen och fin. Började att skicka i det högra hörnet. Inget napp utan vegas rörde sig nedåt i rutan. Tog in honom och skickade ut honom igen. Napp i det vänstra hörnet. Bra! Snabbt ut igen och fick även nu träff efter lite letande, ganska långt in mot kanten av rutan. Skickar ut igen och det ser ut som att han fastnar på en gammal lega men snart börjar svansen gå och han hittar ett nytt föremål. Nu förstår jag att vi har missat ett föremål på högerkanten. Så förflyttar oss dit och börjar skicka Vegas han springer ut på djupet och sedan springer han och letar där ute. Tyvärr så går tiden ut men jag tycker att han jobbar fint hela tiden och slog ej över i springsjuka. och jag skötte mig bra och hade koll på vart han plockade föremålen. Skulle väl ha skickat på högerkanten lite snabbare. Men nöjd med hur han jobbade.  Nu kom dagens lääängsta väntan. Det visade sig att jag hanterade den dåligt trots en bra plan innan ( tyvärr dog min telefon så jag kunde ej lyssna på musik som var min plan) Såg många fina hundar på lydnaden innan det var dax för oss. Värmde upp honom för kort. Hade dåliga/ negativa tankar med mig in på plan. Och för en sådan hund som Vegas är kan man inte dölja något han läste av läget direkt och reagerade med lugnande beteenden så som vända bort blicken, slicka sig om munnen, ta ut lite avstånd till mig. Allt för att få koll på läget. Jag såg de här signalerna tydligt efter fria följet och ännu tydligare efter inkallningen. Men jag körde på ändå. Med facit i handen skulle jag tagit några djupa andetag, tagit mig tid att försöka lämna negativa tankar bakom oss och gå in i bubblan med Vegas. Trots detta kämpade Vegas på och försökte sitt bästa. men han var på tå och väldigt känslig för mina signaler. jag gjorde noll för att hjälpa min hund och känslan var minst sagt sämst när vi lämnade planen. Vegas missförstog mig helt på hoppet och trodde det var dax för belöning, han hoppade därför ut men väldigt snett mot utgången och då klarade han ej att hoppa tillbaka utan gick runt. sen halkade han på stegen och trillade ner några steg. Jag får bara hoppas att Vegas är av den förlåtande typen och inte låter detta påverka honom längre fram. Så vi gick ut stenhårt men klarade oss inte ända fram. Vegas var än en gång duktig och jag var en än gång lite mindre duktig, typ sämst. Vi blev trea på 547 poäng (certpoäng) men med en tråkig känsla och dagen fina spårarbete kändes avlägset. Till nästa säsong behöver jag jobba på att hantera väntan, att kunna ladda om, att hjälpa min hund alltid oavsett vad som sker. Att inte svepas med eller påverkas av andra. Vegas ska nu få vila från hårdare träning ett tag och vi ska göra lite andra saker medan jag funderar ut en bra plan. Vissa moment behöver mest underhållas medan vissa behöver mer grundträning. Perfekt för senhöst och vinter. Det jag tar med mig från dagens tävling är hans otroligt fina spårarbete och påsläpp. Hans fina attityd i uppletande rutan och att han jobbade så fint. Att han fick en tia på tungen, med galopp både ut och in. Att han fick betyg nio på skallet trots hans väldigt sammanbitna matte. Det jag inte vill se igen är min taskiga attityd och negativa tankar. Hur kan jag kräva/vilja ha fin attityd från min hund när jag inte ger det tillbaka? Nä skärpning! Vägen hem kändes lång men med en laddare till telefonen, bra musik och fina vänner som väntade så gick det hyffsat fort ändå. Kvällen blev lyckad och vi kan ju om inte annat dra lite lärdom av detta=) Så inget ont som inte har något gott med sig... TYP! spårsäsongen är kort och den är för vår del över nu. Nu får vi ladda om och komma igen nästa vår!