Just som semestern och sommaren har börjat, lider den redan mot sitt slut. Denna sista veckan på semestern har spenderats hemma, efter tre veckors resande runt om i Sverige på olika agilitytävlingar är det skönt att vara hemma. och besöka sin egen brukshundklubb med sina egna klubbmedlemmar det är också soft. Izabell och jag fick till ett riktigt fint pass på klubben igår som avslutades med en buspromenad för de tre lyckliga grisarna. Speciellt River blev lycklig när han insåg att Izabells hund faktiskt var en tik. Idag blev det däremot ett besök i enköping där vi drillades i agilityns ädla konst. Det var också kul och trevligt så klart. Det vi lärde oss idag var spring för det spelar ingen roll om du springer långsamt hunden springer ändå snabbt så det är lika bra att springa på så fort man kan. jag har hört det förut men det är svårt att ta till sig=)

Förra veckan var vi på Goltland. Tävlingarna gick inte bra vi var inte alls med i matchen överhuvudtaget. Det mesta kändes svårt och jag hade ingen bra plan som kändes bra. Sista dagen var väl känslan som bäst så det var ju bra i varjefall. Vi hann även med mycket annat på Goland så det var trevligt. De sista dagarna spenderade vi hemma hos Liza och Thomas samt morbror Lotus och halvbror Pax. Det var kul som vanligt, vi fick till ett bra sökpass, precis som vi var klara blev vi utskällda efter noterna av en militär som tur var figgade jag då så jag höll mig borta tills han åkt.

När jag kom hem från gotland åkte jag till landet för att träffa min lilla korv. River! han har varit saknad, fast att han är ganska jobbig och mera bångstyring än sin bror Vegas så är han ändå så go och sööt så att man smälter varjedag. Vi har tränat spår och lydnad och uppletande. Vegas fick högrespår påsläpp som han löser galant, han har hitills valt rätt spårhåll varjegång och tur är det för jag har fortfarande inte någon plan för den dagen han väljer fel(så jag hoppas att den dagen aldrig kommer). Även River fick spåra och gör det bra.

Men nu har vi lite att ta tag i om vi ska kunna tävla trean i höst. Vittring som kändes hopplös men som jag nu sett glimmar av ljus i. Fjärren som också känns avlägsen, än så länge snygga skiften ligg-stå, stå-ligg på nära håll. Håller som bäst på att döpa mina "nya" fina betenden till olika roliga saker. Har prövat skiftet sitt-stå, stå-sitt också men där känns det svårt och jag måste klura lite på den. Det var inte så lämligt att använda sig av komandot stå.. då det är väldigt starkt förknippat hos Vegas med hopp-stå och även om det är snyggt så passar det inte in i fjärren. Jag har även sett att han naturliga rörelsemönster är att vilja flytta bakbenen både från sitt till stå och tvärtom medan jag hellre vill ha flytt av framben. Så det finns att pyssla med den närmaste tiden. Vad är era tankar om fjärren, hur har ni andra gjort, låsta framben eller låsta bakben?? varför är det ena att föredar framför det andra? Tips mottages tacksamt!!

Till helgen prövar vi lyckan på agilitytävlingarna i Frövi. Vi ska bo i tält och det ryktas om fruktansvärt tidig banvandring... zzzzzzznark! Håller också tummarn för att det inte ska regna!